Favoritbild

Min mor och far har alltid fotograferat mycket. Samma år som jag föddes, 1963, började de använda diafilm. Sedan dess, helt fram tills de köpte digitalkamera för bara några år sedan så har det årligen adderats en eller två kassetter med bilder i skåpet.

De äldsta blir alltså snart 50 år. Tidens tand har gnagt och de har blivit både dammiga, missfärgade och blekta i olika stadier.

Har då och då en längre tid grubblat på hur man rädda detta arv från sin barndom, innan det är för sent.

Sätta sig och scanna in allt är möjligt med kräver mycket tid som jag inte har..

Välja ut några bilder, tidskrävande, och lämna in för proffsarbete..möjligt, men kostsamt - lämna in allt är bara inte möjligt.

Sedan tillkommer ju frågeställningen..om jag nu gör detta och väljer ut de bilder jag vill ha och så får någon annan ta ansvar för de bilder som de är intressanta för henne/honom...kommer det att hända?

Nej det måste finnas något annat sätt, snabbt, enkelt för volymhantering - det viktigaste här är inte bildkvaliteten i sig utan att spara så mycket som möjligt av ansikten, namn, miljöer för nästa generation.

Tillvägagångsättet mognade fram efter en tid och i helgen var det dags!

MellanFnirpan och jag monterade upp projektorn och filmduken, ställde digitalkameran på stativ bredvid projektorn och laddade upp med 16 lådor, 32 magasin diabilder.

Sedan fotograferade vi av i princip alla bilder som vi visade på filmduken.

Fungerade kanonbra för sitt syfte. Allt är sparat och dokumenterat!

Mor och far har dessutom varit noggranna och skrivit anteckningar över årtal, personer, platser för varje magasin och bild...dessa kunde jag scanna in och placera i rätt mapp på hårddisken.

Två kvällar så hann vi med hela första laddningen, det finns lika mycket till att hämta i föräldrahemmet.

Så nu kommer det nog att dyka upp lite bilder från forntiden här på bloggen.

Först ut är en av mina favoritbilder, söt och stolt gosse som byggt med lego - gissa vem?