Igenkännandets glädje

Oh vad roligt!
Precis när jag kommer in i frukostmatsalen på hotellet, så där lite låg i sinnet som jag brukar vara när jag är ensam och ute och reser...frukost med min bok..

DÅ!! Hör jag ett rop genom matsalen, OOOLLLAAA!!

Mot mig rusar M, en japansk tjej som jag arbetade tillsammans med för hundra år sedan..nej kanske inte hundra, men det var faktiskt 11 år sedan hon flyttade tillbaka till Tokyo efter ett år i Göteborg.

Vilken bamsekram jag fick!
...vilken skillnad det gör, tyvärr var M redan på väg ut mot mässan så vi hann inte prata så mycket.

Men frukosten, den blev plötsligt mycket roligare - vilken bra start på dagen!